Buren ull transformeras till arkitektur
Modeindustrins burna ull transformeras till arkitekturens bärande objekt. En undersökning av ett materials egenskaper och möjligheter
1. Från restprodukt till hållbar produkt
Tonvis med svensk fårull slängs varje år. Svenska fårnäringen fokuserar på köttet, medan ullen anses vara en restprodukt. Dessutom saknar Sverige en industri för att förädla ullen till textilier. Ullen är ett klimatsmart hightechmaterial - inte en restprodukt.
2. Från klädmode till arkitektur
Genom att korsbefrukta klädmode med arkitektur, modets föränderlighet och flyktighet tillsammans med arkitekturens eftertanke och beständighet, undersöker vi de tekniska och kulturella gränserna.
3. Från buret till bärande
Med ullmaterialet som utgångspunkt transformerar vi den följsamma beklädnaden till styva rumsliga element, från två dimensioner till tre, från det burna till det bärande. Vi skapar inredning och möbler som kombinerar ullens mjuka egenskaper med självbärande möjligheter, vi gör den mjuka ullen hård.
Bakgrund:
Göran Lundqvist och Christian Wilke är arkitekter med 20 års mångfasetterad erfarenhet av arkitektur, design, stadsplanering och social hållbarhet. Daniel Moe är ingenjör och skapare av egna klädmärket Moe: zero waste wear och har arbetat med uppfinningar och patent i 20 år. Samarbete: I samarbete med Textilhögskolan i Borås undersöker vi ullprocesser för att skapa komplexa produkter med nya funktioner och ändamål. Modevetenskapen står för det singulära och personliga, den följsamma ytan och det yttersta skalet, ”skinnet”. Arkitekturen står för det gemensamma och delade, det konstruktivt bärande och tidsbeständiga.
